Romanens och prosaberättelsens historia i Sverig intill 1809 |
What people are saying - Write a review
We haven't found any reviews in the usual places.
Other editions - View all
Common terms and phrases
Adalrik och Giöthilda alldeles allmänna Argus berättelsen betydelse bild blef blifvit blott boken bref conte Dagligt Dalin dikt drag dygden död engelska fattas finner finnes form franska fråga följande förekommer författaren förhållanden förklarar försök förut ganska goda grund gång hand helhet helt Herr heter historia historiska hvad hvars hvilka hvilken hvilket händelser hör inflytande intet intresse kallas knappast konstnärligt känd kärlek liga ligger lika litteratur litterära lycka långt låter lära Lärda läsare läst Marmontels moderna moraliska mänskor märka Mörk natur ning novell nytt närmast olyckliga politiska Prévost resa Richardson roman Rousseau Rålamb rätt rörande sagor samtida senare sentimentala sista själf själfva skildrar skildring skrifva slag slut spelar starkt stil ställe synes Säfström säkerligen särskildt söker Thecla tidningar titeln torde tryckt tyckes tyska Ullman unga upplaga utkom verk verket visar Voltaire voro värde yttre äfven äfventyr älskade öfriga öfver öfversatt öfversättning
Popular passages
Page 108 - ... ,,Ditt lopp är fullbordadt" , sade han, ,,och din ära odödlig; kom nu och smaka med mig de renare nöjen!" Detta vardt sagdt och gjordt, och Grållen miste sin herre. Stackars kreatur, han höll så af sin Härkuller, att när han först saknade honom, det är otroligt, så darrade han som ett asplöf. Hemsk, utmattad och blodstänkt...
Page 218 - ... fosse. Enfin, mes forces recommenįant ā s'affaiblir, et craignant d'en manquer tout ā fait avant la fin de mon entreprise, j'ensevelis pour toujours dans le sein de la terre ce qu'elle avait porté de plus parfait et de plus aimable; je me couchai ensuite sur la fosse, le visage tourné vers le sable, et, fermant les yeux avec le dessein de ne les ouvrir jamais, j'invoquai le secours du Ciel, et j'attendis la mort avec impatience.
Page 379 - ... c'est qu'au lieu de détruire l'égalité naturelle, le pacte fondamental substitue au contraire une égalité morale et légitime ā ce que la nature avait pu mettre d'inégalité physique entre les hommes, et que, pouvant ętre inégaux en force ou en génie, ils deviennent tous égaux par convention et de droit 1.
Page 108 - Holger på öen i bittraste kölden på en ägotvist up i stengrytet, der knapt något kreatur kunde gå, och tänkte han då syna ut den marken och lägga hällhagarne under gården; men en afton såg han Hilmer komma til sig i en klar sky med gladt ansikte, som bad honom nu hvila sig efter sin möda: dit lopp är fullbordadt, sade han, och din ähra odödelig: kom nu och smaka med mig de renare nöijen. Detta vardt sagt och giordt och Qrollen miste sin Herre.
Page 75 - His taste of books is a little too just for the age he lives in; he has read all, but approves of very few. His familiarity with the customs, manners, actions, and writings of the ancients, makes him a very delicate observer of what occurs to him in the present world.
Page 73 - He has all his life dressed very well, and remembers habits as others do men. He can smile when one speaks to him, and laughs easily.
Page 446 - Ach läs det - - alt livad själ och en bättre känsla har! det lilla snillet finner convulsioner der: det ädlare rörelse stark, sann, gifvande tårar och lycksalighet. Jag vet •ej : det har kanske förlorat i öfversättningen. Men ändå om Ni läser det utan förömmande, utan en enda af dessa själens tårar - - tro Er aldrig född för den starka och högre känslan!
Page 91 - Fru så god emot dig och tog dig därifrån? När du nu skal sittia stilla, så swär du öfwer ditt Fängelse, och missunnar andra, at löpa up och ut för Trapporna. Om du ändå dugde til något annat i Werlden, än at Sofwa och Äta och Snusa.
Page 345 - TOUS en aurez. — Les hommes n'en ont gučre ; les rois n'en ont jamais, répliqua-t-il. — En voici un, lui dis-je ( en lui montrant le comte de Creutz , qui , dans un coin , lisait une dépęche ) , en voici un qui ne vous manquera jamais. — Oui; c'en est un> me dit-il , et j'y compte ; mais il ne sera point avec moi ; mes affaireģ m'obligent de le laisser ici.
Page 283 - Oh! mourons, ma douce amie! mourons, la bien-aimée de mon coeur! Que faire désormais d'une jeunesse insipide dont nous avons épuisé toutes les délices?